Den 21 februari 1952 sköt polisen ihjäl flera demonstrerande studenter vid universitetet i Dhaka i östra Bengalen, huvudstad i nuvarande Bangladesh. Studenterna demonstrerade för erkännandet av deras modersmål, bengali (bangla / bn / বাংলা ভাষা), som man ville ta bort från universitetet till förmån för ett större språk som talades av samtidens ledare.

Det handlar om något som upprepas i många olika former mot ursprungsbefolkningar och deras språk, runt om i hela världen och genom historien. Inte bara i Asien, utan även i andra världsdelar; i synnerhet på utomeuropeiska kontintenter, men även i europeiska länder. Rent praktiskt sker det genom påtryckningar och tvång att använda ett språk, för det mesta engelska, utövat av någon ekonomisk, politisk eller militär stormakt, för att stärka sin position i världen - på bekostnad av de lokala språken: "Det är jag som är stark och du ska vara tyst, eller om du eventuellt vill säga något, så gör det på mitt språk."

På så sätt dör och försvinner språk, bit för bit, och hela folkgrupper förlorar sin enorma intellektuella rikedom - som många lingvister påtalat, och som FN och Unesco särskilt uppmärksammar 2019. I ett meddelande till världsesperantoförbundet (Universala Esperanto-Asocio, UEA) 2018, sa Unescos generaldirektör Audrey Azoulay: "Vi måste försvara språken, särskilt de mindre använda språken, urfolksspråken, som vi nu vet försvinner i en takt om ett språk varannan vecka - det är en irreparabel förlust för det mänskliga arvet. Vi måste försvara även flerspråkigheten i undervisningen på politisk väg, men också i den virtuella världen på internet, så att den språkliga och kulturella mångfalden hos alla folkgrupper kan leva vidare; så att alla ska kunna lära sig om sin historia, sin identitet, med utgångspunkt i de symbolresurser som de har tillgång till genom sin härkomst." [1]

Förutom den sociala orättvisan och psykologiska problem som uppkommer då man förlorat möjligheten att använda sitt modersmål, och då man inte är tillräckligt erfaren i användandet av det påtvingade språket, är det nödvändigt att vara medveten även om andra fakta: den biologiska och språkliga mångfalden går inte att särskilja; de är sammankopplade och beroende av varandra. Genom förlust av språklig mångfald förloras traditionella kunskaper som är nödvändiga för en hållbar biodiversitet, för livet självt. (Slutrapport, 64. FN-NGO-konferensen, Bonn, 2011 [2], Terralingua [3])

Den 17 november 1999 utropade Unesco den 21 februari till internationella modersmålsdagen. 2007 uppmanade även FN:s generalförsamling [4] medlemsstaterna att "framskjuta bevarandet och beskyddandet av alla språk som används av världens folk", och utnämnde år 2008 till det internationella språkåret. [5]

2014 publicerade Unesco även en esperantoversion av generaldirektören Irina Bokovas budskap. [6]

2016 antog FN:s generalförsamling en resolution som utnämnde 2019 till det internationella året för urfolksspråk, baserat på rekommendationer från FN:s permanenta forum för ursprungsfolk (UNPFII/Foro Permanente/Постоянный форум/Instance Permanente). Då meddelade forumet att 40 procent av de cirka 6700 språk som talas i världen hotar att försvinna. Det faktum att merparten av de hotade språken är urfolksspråk, hotas också de kulturer och kunskapssystem där de talas. [7]

Vad är kopplingen mellan allt detta och esperanto? Kärnvärdena för den här dagen, mångfald och varje människas rätt att tala sitt modersmål, är också de värden som den globala rörelsen för esperanto försvarar. Vi esperantister vill inte att något språk ska försvinna; vi vill att alla språk ska fortsätta finnas, med respekt för allas språkliga rättigheter, och att det ska råda språklig rättvisa i mellanfolklig kommunikation. I det syftet högtidlighåller och firar Universala Esperanto-Asocio (UEA) sedan många år denna dag, bland annat för att understryka att det internationella språket esperanto inte suddar ut andra språk, till skillnad från språken hos ekonomiska och militära stormakter.

Esperanto är faktiskt ett sätt att skydda språk från att försvinna, som Vigdís Finnbogadóttir, Islands president mellan 1980 och 1996, uttryckte det: "Det är dags för alla nationer att förstå att ett neutralt språk skulle kunna fungera som en skyddsvall för deras kulturer mot det monopolistiska inflytandet från bara ett eller två språk, som idag blir mer och mer tydligt. Jag hoppas uppriktigt att esperanto snabbt gör framsteg för att hjälpa alla nationer i världen." [8]

Kanske någon även frågar sig: "Varför just esperanto?" Anledningen är enkel. Bakom esperanto finns varken stater, ekonomiska intressen eller imperialistiska strävanden, inte heller folk som önskar att andra folkgrupper eller deras språk försvinner, eller att ta över deras marknader. Bakom esperanto står bara välvilliga människor från de mest skilda folkslag, nationer som eftersträvar rättvisa för alla kulturer och alla språk, i fred mellan alla folk.

"För internationellt samarbete, för ursprungsbefolkningar, och för många flerspråkiga länder, vore esperanto en bra lösning." (Dr. Tove Skutnabb-Kangas [9])

"Att stärka rättigheterna för alla språks talare, är det mål som esperanto i grund och botten bidrar till." (Prof. Robert Phillipson [10])

Esperanto är ett verktyg som främjar rättvis kommunikation och på samma sätt främjar rättvisa relationer mellan etniska grupper, kulturer och folk.

"... Jag hoppas att esperanto fortsätter att fullgöra den tvåsidiga rollen att stödja mångfald och skapa enighet." (Rita Izsák-Ndiaye, särskild rapportör för FN [11])

Användandet av esperanto som brospråk i internationell kommunikation förverkligar språklig jämlikhet och hjälper alla att hålla sitt språk vid liv. Detta är det tydliga meddelande som esperantotalare runt om i världen vill förmedla till alla den 21 februari.

- Bekanta dig med det internationella språket esperanto med hjälp av www.lernu.net! [12]

[1] http://www.linguistic-rights.org/unesco/#UNESCO_103aUK
[2] www.linguistic-rights.org/dokumento/Final_declaration_64th_UN_DPI_NGO_Conference_Bonn_2011_amendments_Universala_Esperanto_Asocio_UEA.pdf (Arkiverad kopia av FN-dokumentet: PDF)
[3] www.terralingua.org/our-work/linguistic-diversity
[4] www.un.org/en/events/motherlanguageday
[5] 2008 - International Year of Languages | http://www.un.org/en/events/iyl/
[6] www.unesco.org/new/en/unesco/events/prizes-and-celebrations/celebrations/international-days/international-mother-language-day-2014 (Arkiverad kopia av Unesco-webbsidan: PDF)
[7] https://en.iyil2019.org/about/
[8] http://www.linguistic-rights.org/uea/Justa_Komunikado_Lingva_Justeco_Vigdis_FINNBOGADOTTIR_prezidento_de_la_Respubliko_Islando_1980_1996.pdf
[9] http://www.linguistic-rights.org/esperanto-125/Dr-Tove-Skutnabb-Kangas-125-years-of-Esperanto.html
[10] www.linguistic-rights.org/esperanto-125/Dr-Robert-Phillipson-Professor-emeritus-125-years-of-Esperanto.html
[11] www.linguistic-rights.org/esperanto-125/Rita-Izsak-UN-independent-expert-on-minority-issues.html
[12] www.lernu.net
[13] Universala Esperanto-Asocio (UEA) - www.uea.org